Utredning och behandling
Inkontinens är ett symptom som man måste hitta orsaken till innan man kan avgöra vilken behandling som är lämplig.
Om huvudproblemet är ansträngningsinkontinens kan viktnedgång och omsorgsfull bäckenbottenträning hjälpa. Om dessa metoder inte ger något resultat är ett kirurgiskt ingrepp oftast nästa steg.
Utredning
Den viktigaste delen av utredningen är att skriva upp hur mycket man kissar och när man kissar. På så sätt får man en bra uppfattning om sina vanor och om blåsans kapacitet. Normalt kissar man mellan 1 och 2 liter dagligen. Många dricker extra för att gå ned i vikt eller för att man tränar. Det kan helt i onödan bidra till att man inte kan hålla sig. Man behöver egentligen bara dricka när man är törstig. Ju mer man läcker, ju mer försiktig får man vara med att dricka.
Ofta görs också ett vägningstest av trosskydden. Detta ger en bra vägledning om hur inkontinensen ter sig. Man kontrollerar urinprov för att utesluta blod eller äggvita i urinen och urinvägsinfektion. Dessa utredningar kan göras inom primärvården.
Hos gynekologen görs en gynekologisk undersökning med ultraljud. Man kan också fylla på blåsan med vätska för att se hur det känns för patienten. Man kan då se vad som händer när patienten hostar eller hoppar och avgöra vilken typ av inkontinens det är. Om man trots detta inte kan avgöra varför patienten är inkontinent kan man också göra en urodynamisk undersökning. Vid denna mäts trycken i blåsa och urinrör samt registreras blåsans tömningsförmåga.
Vanliga behandlingar för ansträngningsinkontinens
Operation för att stödja urinröret
Den vanligaste och mest effektiva behandlingen mot ansträngningsinkontinens är operation med hjälp av ett bandformat nät. Bandet stannar kvar i kroppen och bäddas så småningom in av kroppens egna celler. Bandet placeras som ett stöd under mellersta delen av urinröret och fungerar som ett hängsle. Operationen kan göras i lokalbedövning med lugnande medel vid behov. Operationen tar ungefär 30 minuter.
En annan behandlingsform är att injicera fyllnadsmaterial runt urinröret för att förhindra läckage vid ansträngning. Det ingreppet ger effekt hos vissa kvinnor men det kan krävas att injektionen upprepas.
Vid ingreppet sprutas ett mjukt geléliknande ämne in runt urinröret så att urinröret blir smalare och på det sättet förbättrar stängningsmekanismen. Ämnet sprutas in på 3-4 ställen via urinröret samtidigt som man tittar in i urinröret med ett tunt instrument. Man kan se hur urinröret smalnar av. Ingreppet tar cirka 10 – 15 minuter och utförs i lokalbedövning, med tillägg av lugnande medel vid behov. Det är normalt att känna av sticken något under ingreppet men det gör sällan ont efteråt.
Vanliga behandlingar för trängningsinkontinens
Blåsträning
Blåsträning innebär att man får träna på att stegvis förlänga tiden/intervallen mellan toalettbesöken. Detta ökar blåsans lagringsförmåga. Behandlingen vid "nyckeln i dörren inkontinens" är att medvetandegöra patienten om mekanismen och ge råd om olika avledande manövrar som gör att hjärnans hämmande signaler fortsätter tills man nått till toaletten. Operation hjälper inte.
Toalett-träning
För dementa patienter som tappat förmågan att känna igen en urinträngning är det ofta framgångsrikt att försöka hitta rutiner tillsammans med anhörig eller vårdpersonal så att patienten besöker toaletten regelbundet. Speciellt vid begynnande demens hos personer som bor hemma och vårdas av anhöriga kan detta leda till att urinläckagen upphör.
Medicinering
Vid trängningsinkontinens finns möjlighet att prova medicinering som lugnar urinblåsan. Denna behandling kan mycket väl påbörjas i primärvård. Tyvärr hjälper inte medicineringen för alla patienter.
Inkontinensskydd - köpa eller få?
Många kvinnor som har urinläckage använder trosskydd och bindor som egentligen är tänkta som mensskydd. De fungerar sämre än de specialskydd som är tänkta för inkontinens. Det har att göra med att urinläckage behöver sugas upp snabbt i skyddet vilket inte mensskydd klarar lika bra. Inkontinensskydd med så kallad superabsorberande kärna finns att köpa på apoteket och välsorterade mataffärer.
Man ska dock veta att man har rätt till kostnadsfria, skattesubventionerade inkontinensskydd utskrivna från sjukhus eller distriktssköterska / kommunsjuksköterska om man har inkontinens. Har man behov kortare än 6 månader måste man bekosta dessa själv. Innan man får utskrivna skydd ska det göras en utredning där man får veta om det kanske finns något att göra åt inkontinensbesvären. Inkontinensskydden körs hem av distributören i omärkta förpackningar.
Inkontinensskydd finns i en mängd storlekar. Från tunna osynliga trosskydd som klarar upp till ungefär en halv deciliters läckage till stora skydd som snabbt suger upp över en liter. För att hitta rätt storlek bör man göra en mätning av hur mycket man läcker. Annars är det vanligt att man får onödigt stora skydd vilket ökar risken för skavsår och hudproblem.
Behandling för blandinkontinens
I första hand inriktas behandlingen mot de symptom som ger kvinnan mest besvär.
Är det något att göra åt min inkontinens, är svag i bukmuskler på grund av polio i ungdomen, är nu 83 år, hur går en operation till?
Har haft trängningsinkontinens sedan födseln orsakat av spina bifida okulta två kotor just vid nervbanorna ner mot bäckenet. Läcker mycket särskilt om jag känner mig stressad (tex letar efter toa). Tabletter eller el-stimuleringsträning hjälper inte. Hörde på TV "Doctors" från USA att det skulle finnas ett ingrepp där man kunde sätta något runt urinröret som behandling just för trängningsinkontinens. Vad är det? Finns möjlighet för mig att få en sån behandling.
Jag lider ansträngningsinkontinens, svår sådan, jag har opererat in ett TVT band 2004 men det har inte hjälpt . På sommaren läcker jag något mindre sen övriga månader läcker jag enormt mycket. Jag kan inte ligga på golvet på rygg och ha gymnastik t ex, jag läcker så att binda nr:2 inte kan ta emot mer än högst en timme sedan gäller det att hitta en toalett. Har det kommit någon ny metod eller något annat, det här är jobbigt. Jag är 52 år.
Jag är en kvinna på 68 år, som sedan flera år tillbaka har svidningar från urinröret (känns som ett öppet sår). Känns särskilt då jag promenerar och böjer mig, vilket gör att jag undviker detta. Jag var på undersökning för två år sedan och man fann efter prover att det inte var något fel på min urinblåsa, men mitt urinrör var irriterat. Jag blev rekommenderad att fortsätta med två Vagifem i veckan - som tidigare. Inget har förändrats. Svidningarna finns kvar. Jag opererades för ansträngningsinkontinens 1996 och har efter det haft ett flertal urinvägsinfektioner, vilket jag inte hade innan. Jag hade svårt att komma igång med att kasta vatten efter operationen och fick använda engångskatetrar 7 - 10 dagar efter operationen innan det gick på vanlig väg. Jag har ibland undrat om mina nuvarande problem kan ha att göra med denna operation - att mitt urinrör så att säga blev för hårt uppbundet vid operationen 1996. Finns något mer att göra för att jag skall kunna bli fri från svidningarna?








